Åttaarmad Bläckfisk
Octopus vulgaris
Bläckfisken sägs vara en av de högst intelligenta varelserna i havet efter havsdäggdjuren. Hur det
än må vara med den saken så är det iallafall helt säkert att varenda en av dem har en helt egen
personlighet och att alla verkar reagera positivt på besökare.
Med sina åtta armar, blåa blod, tre hjärtan och förmågan att byta färg på ett
ögonblick är den allt annat än ett vanligt djur.
Sepiabläckfisk
Sepia officinalis
Som nära släkting till den åttaarmade bläckfisken är sepiabläckfisken även den en
fascinerande medlem av cephalopodfamiljen. Fantastiska uppvisningar av färger är bara en av mysterierna hos den
här varelsen, som så ofta slutar sina dagar på en middagstallrik.
Sepiabläckfisken är extra känslig för förändringar i vattenkvaliteten och blir lätt
stressad, så den släpps ofta fri efter bara en eller två dagars vistelse hos Aquaworld.
Björnkräfta
Scyllarides latus
Det här är en av de två sorters kräftor kretensiska fiskare fångar. Som ni kan se, har den
inga stora klor för anfall eller försvar. Istället förlitar den sig på att kamouflera sig mellan
stenarna under dagen, men den kan också förflytta sig genom att öppna och stänga stjärten och
därigenom möjliggöra en baklänges flykt.
Den här kräftan är värd så mycket för fiskarna att man hälsar den med ropet "Viagra!
Viagra!" när man hittar en i näten. Uppenbarligen inte ett av de mer traditionella kretensiska ropen!
Langust
Palinurus vulgaris
Langusten är den andra av de lokala kräftdjuren som fångas. Den kan väga upp till 3 kg, t o m mer.
Även denna är mycket uppskattad och rosad av både kretensarna och besökande och mycket värdefull
inom fiskeindustrin. För att bibehålla beståndet är därför kräftburar förbjudna.
Till skillnad från björnkräftan har denna långa, vassa klor och är känd för att
ligga i bakhåll för sina byten, speciellt nattetid då den kryper fram ur de grottor och steniga
överhäng den under dagen använder som skydd.
Eremitkräfta och Havsanemon (Sjöros)
Dardanus calidus & Calliactis parasitica
Den här specifika eremitkräftan finner man ofta tillsammans med just den här arten av havsanemon. Faktum
är att kräftan är så intresserad av att få sitt hus täckt av anemonen att den slåss
med andra kräftor i avsikt att stjäla deras anemon. Anemonernas brännande tentakler skyddar kräftan
från rovdjur såsom den åttaarmade bläckfisken, så man kan förstå deras intresse
för dem. Som tack för hjälpen blir anemonen omkringburen av kräftan och får troligtvis
småbitar av kräftans byten när den sliter sönder dem.
Vem det än var som först namngav havsanemonen missförstod uppenbarligen förhållandet och
kallade den en parasit, men partnerskapet är nu erkänt som ett klassiskt exempel på hur arter lever i
symbios.
Ullkrabba (?)
Eriphia verrucosa
Fast den kan mäta över 80 mm över bröstet är krabban man finner i saltvattenspölarna runt
Kretas kust generellt mycket mindre än så. Den äter mer eller mindre vadsomhelst och gömmer sig i
steniga skrevor, ofta med anemoner till skydd och kamouflage.
Överraskad ute i det öppna däremot, tvekar den inte att försvara sig och är kapabel att bjuda
på ett riktigt smärtsamt nyp!
Spindelkrabba
Lambrus angulifrons
Man vinner inget pris om man kan gissa hur den här krabban fått sitt vardagliga, engelska namn, Longarmed crab. När den
vilar kan armarna vikas in till hälften men som ni kan se tvekar den inte att använda dem i självförsvar.
Dessa krabbor tillhör dessa olycksamma arter i havet som ofta ignoreras i fisknäten och lämnas för
att dö. Som i alla sådana fall tar vi loss dem när vi hittar dem och försöker återföra
dem till havet när det är möjligt. Vi har bara behållit ett fåtal exemplar för att kunna
visa för besökare på Aquaworld.
Mantisräka
Rissoides desmaresti
Den här räkan är ännu en jägare som jagar genom att ligga i bakhåll för sina byten.
Den bor i en håla, från vilken den kan attackera med sina framarmar, likt en bönsyrsa. Skillnaden är
att räkan är mycket snabbare.
Det finns många olika typer av denna räka. Vissa genomborrar sitt byte med sina sylvassa lemmar medans andra
ger bytet en knock-out med sina mer trubbiga instrument. De senare kan slå till med en kraft likvärdig en kula
av låg kaliber, tillräckligt att krossa glas, vilket en del akvarier till sin förfäran upptäckt.
Sjöborre
Sphaerechinus granularis
Det här är en av de vackraste sjöborrar man kan finna i kretensiska vatten. Små exemplar ser man
sällan då de bor på större djup. De flyttar till grundare vatten ju större de växer sig.
En del individer kan bli såpass stora som 10 - 12 cm i diameter.
Sjöborren betar alger, vilket gör den mycket användbar på Aquaworld, då den hjälper till
att hålla glasen rena.
Sjögurka
Halocynthia papillosa
Detta djur spenderar den första delen av sitt liv som del av den stora massan zooplankton och ser då ganska
mycket ut som ett grodyngel. Som vuxen slår den sig till ro på havsbotten där den samlar upp små
matpartiklar genom att filtrera vatten igenom sin kropp.
Vattenflödet genom dess kropp kontrolleras av två öppningar - en tillåter bara inflöde och
den andra endast utflöde.
Rörmask
Sabella spallanzani
Dessa maskar hittar man på så varierande djup som från 2 till omkring 50 meter. De på fotot
här intill har bildat mjuka tuber men andra arter bygger hårda tuber av kalcium som de drar sig in i om de blir
störda.
Det är ett sant nöje att stöta på stora "dammvippor", som ofta misstas för att vara växter, när man snorklar eller dyker här på Kreta.
Calappa granulata
Det engelska namnet på den här krabban är löst översatt "krabban som skäms" och den ser faktiskt ut som om den försöker gömma sitt ansikte, som om den har gjort
något pinsamt. Den är en av de roligaste av de lokala skaldjuren som finns att se, men egentligen är de
där tjocka klorna, som skyddar krabbans mer mjuka delar, specialdesignade för att bryta sönder snäckor.
Igen - enstaka exemplar räddas från fisknäten och släpps antingen fria eller förs till
Aquaworld för att kunna beundras ett tag. Båtar som fångar stora antal säljer dem som mat för
människor och de anses vara ett gott tilltugg till ett glas kretensisk raki.
|
